Go morgon alla söndags njutare!!

Då har jag fått tidningen "Leva med diabetes" och på första sidan är ett brev från ordföraren som säger att Hba1C nivån i Stockholms län stiger. Hba1C är snittvärdet av socker i blodet under den senaste tiden. Min syn på meddelandet av brevet är att läkarvården inte anstränger sig för att hjälpa diabetiker (i Stockholm) med att förbättra blodsockernivåerna. Detta må stämma, men det som gör mig upprörd är att brevet får diabetiker att framstå som "offer".
Jag har svårt att förstå dom som ser sig själva som offer, jag är inget offer och det är inte synd om mig. "Ohhh stackare, har du diabetes, va äckligt". Om jag inte hade fått diabetes hade jag inte åkt till Australien, besökte en kompis och reste runt. Jag hade inte heller fått träffa mina släktingar, mormors biologiska syster och hennes barn, som jag inte visste att vi hade i detta underbara land. Jag fick diagnosen diabetes i England och då tänkte jag att jag behövde svensk sjukvård, så jag flyttade till Norska gränsen, som låg nära hem. Fyra månader efter diagnosen och en månad i Norge tänkte jag: "Varför flyttade jag från England, jag älskade det ju!? - Min diabetes ska inte få styra mitt liv... Jag kan göra vad jag vill! Nu ska jag till Australien!". Jag är inget offer(!) och jag kan inte skylla mina problem på sjukvården, eftersom jag själv ansvarar för min egen hälsa. Gör vad du kan för att göra det bättre och ta hjälp av sjukvård, dietister och andra som kan hjälpa dig att lära dig mer.

Det är lite av ett "blame-game". Vi skyller våldet, dålig inlärning i skolan, dåligt uppförande av medmänniska, skattesmittning etc etc på samhället. Precis som vi skyller dålig hälsa på samhället. I vissa fall är så säkert fallet, men i första hand är man själv ansvarig. Och visst är det inte fantastiskt allt man kan göra för sig själv!?

Kram kram