Välbefinnaren

 

Efter en veckas läsning innan jag somnar och till & från jobbet har jag äntligen fått läsa sista sidan av Paulo Coelhes bok "Veronika decides to die". Ni som läst Paulo Coelhes böcker tidigare vet säkert att flera av hans böcker verkligen får en att tänka efter och fundera vad man egentligen vill göra med sitt liv. Denna bok fick mig att tänka och filosofera lika mycket, nog mer än någon av hans tidigare bäcker jag läst.

 

Boken handlar om Veronika som bestämmer sig för att ta livet av sig, men misslyckas. Istället vaknar hon upp på ett mentalsjukhus där hon får reda på att hennes hjärta är så pass skadat att hon bara har några dagar kvar att leva. Det handlar om hur hon till en början bara vill dö så snart som möjligt, men det utvecklar sig till flera olika tankar om hennes liv, om hur han önskade att hon hade varit, saker hon ville göra om hon fick leva lite längre, tankar, funderingar och diskussioner med andra personer på mentalsjukhuset. Hennes livsglöd kom tillbaka.

Det jag har tänkt på är dom frågor jag började detta inlägg med. Galen är bra (om du läser boken så förstår du vad jag menar), galen som jag ser det innebär att man inte gör eller beter sig så som andra människor vill och tycker att man bör vara, vilket ofta kan göra andra människor ser en som galen. Jag hoppas att jag är galen, men jag utnyttjar inte all den potential jag har. Men ska se till att göra ändringar på den fronten, jag vill alltid uppleva den glöden som Veronika kände.

 

Rekommenderar jag boken, JA, Absolut! Den finns på film också men har själv inte sett den, någon som själv sett filmen?