Välbefinnaren

Hej hej,

 

Äntligen blev det gjort, efter avbokningen igår på grund av det dåliga vädret. Jag och kärleken hoppade idag fallskärm utanför Västerås, min mamma och bror var också med för att titta på oss. 

 

När vi väl kom dit så började nervositeten kännas som mest, speciellt när man fick börja klä på sig overallen och selen som man ska ha på sig som krokas fast i instruktören. Vi fick en kort instruktion om hur vi ska sitta på kanten av flygplanet, bara luta ut och sen forma sig som en banan. =) Gick på dass tre gånger innan hoppet... vill ju inte riskera att kissa ner mig i luften.... och så käkade jag massa druvsockertabletter eftersom att jag inte ville sätta mitt blodsocker på spel i luften. =)

 

Sen var ett regn moln på väg in över fältet så det blev plötsligt en snabb promenad till flygplanet för Take-Off, flygturen som gick 4000 meter över havet tog ungefär 15 minuter, men det kändes som om det gick på en sekund. Väl däruppe spändes jag fast ordentligt vid instruktören, tog på mig en hatt och brillorna och sen sa min Ny Zeeländare till instruktör "Are you ready" "Yes" med darrande röst "Good Luck". Sen lyftes jag fram till kanten, böjde benen under flyplanet och vips så föll vi väldans snabbt.... 200km/h. Det enda vi såg till en början var moln, moln och mera moln och fotografen då förstås som jag så klart ville ha med. Vill ju bevara minnen och se mina ansiktsuttryck. =) Som inte var vackra!! Sen kände man regnet piska mot ansiktet och händerna när vi föll frittfall, vilket inte var den skönaste känslan. Om det hade varit bättre väder hade man sluppit den känslan. Det fria fallet var helt fantastiskt, det gick super snabbt, man kände hur man passerade vinden (och regnet), det kändes verkligen super häftigt med den farten. Efter att vi fallit genom molnet i några sekunder dök jorden upp under oss och man kunde se hur man närmade sig marken, helt otroligt! Väl där uppe var jag inte nervös, bara glad att jag vågade! =) 

 

Efter att vi fällt ut skärmen, vid 1500 meters höjd (tror jag) alltså fallit 2500m på 60 sek, så svävade man bara, väldigt sakta neråt, satte sig bekvämt med selen runt bena som på en stol och spanade på utsikten över flygfält, ängar och Mälaren. Eftersom att jag och instruktören var så lätta så var det svårt att landa på den angivna platsen (enl honom) så vi landade på rumporna på en äng en 10 minuters promenad från Take-Off och Landing området. Vi gick genom högt gräs, gick över flygfält och hoppade över stängsel. Sen dök en bil upp som just skulle åka och hämta oss. Kärleken kom och mötte mig och vi gick till brorsan och mamma, mamma som för övrigt trodde jag vrikat foten, gjort två hopp eller fått lågt blodsocker. =))) 

 

Känslan är obeskrivlig, med en riktig adrenalin-kick!!!

 

Här kommer några foton från tillställningen. =)

 

 

Meter från fast mark, eller iallafall flygplans golv.

 

 

Frittfall, instruktören håller händerna framför ansiktet för att skydda mot regn-piskorna!

 

 

Mer frittfall-Bevis av mitt mod (om jag får säga det själv) ;-)

 

 

Ännu mer frittfall genom molnet.

 

 

Nu är jag nästan proffs!

 

 

Bevis för frittfall med vacker utsikt.

 

 

Skärmen vecklas ut supersnabbt!

 

 

 Vår mjuka landning långt där borta!!