Välbefinnaren

Imorse vaknade jag några minuter efter att min pojkvän lyckats få i mig några druvsocker tabletter. Jag hade lågt blodsocker igen, och den senaste veckan har det varit likadant varje morgon och man kan inte göra annat än att bli trött på det. Jag äter en extra macka innan jag går och lägger sig, så att man får upp blodsockret lite extra, men ändå så vaknar man med lågt blodsocker, eller snarare bristen på förmågan att kunna vakna. Min pojkvän låg där bredvid mig och gav mig råd om hur jag ska göra, vilka fel jag gör och förklarar hur kolhydrater reagerar i kroppen. Det slutade med att jag blev väldigt arg och ledsen, på min oanvändbara bukspottkörtel, på min kropp för att den inte reagerar som jag tror att den ska och för att ingenting någonsin reagerar på samma sätt två gånger. Meningen med diabetes verkar vara att man ska tyda, gissa och förutspå framtida reaktioner av kroppen, och sen ta insulin enligt förutspådd framtid. Vilket inte det enklaste och inte heller så konstigt att man kan bli ledsen, arg och… besviken. Besviken på  att man tyder tecknen fel ibland. Men tur att jag inte får denna negativa reaktion ofta! Idag har jag varit lugn och harmonisk, lätt att bli sån efter några tårar längs min kind. =)

Önskar er alla en fantastisk helg.