Välbefinnaren

 

När vi hade landat i New Delhi började vi med att vänta på nästa flyg till Varanasi, som är en av Indiens heligaste städer. Efter vi kommit fram till flygplatsen blev vi upphämtade av Guesthouse'et som körde oss genom Varanasis gator där bilar och ricksaws kör förbi varanda där dom egentligen inte får plats, där man kan köra åt alla håll i en rondell och där man tutar för att säga "hej, här kommer jag" och inte för att säga "Flytta dig, idiot". Varanasi ligger precis vid floden Ganges och i floden har vi sät människor göra sin tvätt på morgonen, tvätta sig under dagen och utför sina toavanor under alla tider på dygnet. Det kändes fel att se en man skita i floden där andra indier några timmar senare tvättade sina och andras kläder, lakan och saris på samma ställe. Det är svårt att förklara denna heliga stad, med annat ord än KAOS, men ett  fungerande kaos (enligt mig). Jag trodde det skulle vara fler tiggare i staden, visst det var många fattiga, men inte tiggare. Men då är det fattigdom i mina ögon jag pratar om, men var är egentligen definitionen av fattigdom. En sak jag lärt mig gnom min resa genom indien är att indier är väldigt glada och lyckliga människor. Dom ler mer hela munnen, ögonen och det riktigt lyser om dem.

 

I Varanasi sker lik-bränning 24 timmar om dygnet nere vid floden vid en speciell ghat, kvinnor fick inte gå nära bränningsområdet men vi kunde se det på avstånd. En dag när vi satt på Blue Lassi och drack en fantastisk lassi (yougurt drink med frukt) så hörde man på avstånd hur en grupp sjungande och bönande människor närmade sig, det visade sig att dom bar på ett lik på väg ner till ghaten där bränningen sker. Många äldre människor flyttar till Varanasi för att dö i den heliga staden.

 

Ett event vi fick vara med om är cermonin då dom ber till Siva, en av gudarna. Varje kväll kl 18.00 dom senaste 500 åren har denna cermoni utförts. Pojkar/män i något av dom högre kasten håller i en lyckta med kedja och med ljus inuti och denna rör dom i olika rörelser till musik, bönor och chanting. Gåshud-upplevelse i all ära. För att få en uppfattning om vad jag pratar om sök på youtube på "ganga arati at dasaswamedh ghat".

 

Alla människor var verkligen jätte hjälpsamma när man behövde hjälp, men många ville också ha betalt för det. Vi gav dom en peng, om dom ansträngt sig extra mycket. Till exempel om dom följde oss till en viss butik som låg femminuter bort, men inte om dom pekade åt vilket håll vi skulle gå.

 

När vi kom till Indien var vi så klart jätte nervösa för att bli sjuka i Delhi belly, så vi bestämde oss för att hålla oss borta från kött under hela resan samt inte äta frukt som var uppskuret eller grönsaker som inte blivit tillagade. I Varanasi tvättade vi våra bestik och glas innan vi påbörjade våra måltider, och vi höll oss borta från sjukdom också.