Diagnosen diabetes fick jag för 6 år sen och lite till, 11 augusti 2005. Då bodde och jobbade jag på hotell i England. Symptomen började i januari 2005, men törst som är obeskrivlig och svampinfektioner för att vara privat. Jag drack så mycket vatten att jag behövde kissa var 20minut, och då överdriver jag inte. Dessutom hade jag små hål på bröstkorgen därifrån var kom ur. Ja... då har jag varit ärlig kring den frågan!

Tjugoett år och kan ingenting om diabetes så tror man givetvis att man kommer dö. Var man än tittade fanns det information om diabetes, man googlade natt som dag, pratade man vänner, fick råd av kollegor som man oftast aldrig annars pratade med som också hade diabetes. Det var då en svår period, man fick inte äta kinamat, skulle ta de lugnt med fettet, fick inte äta vitt bröd, mycket grönsaker, digestive kex var OK.... trodde jag. Allt var som en enda stor röra, vem ska man lyssna på, doktorn säger en sak, diabetes kollegan säger en annan!!

Jag låg på sjukhuset i en vecka, super trist! Men hade vännen Berit på besök varje dag, eftersom att hon hade semester. Kul semester på sjukhuset! För alltid tacksam!

I september bestämde jag mig för att flytta närmare Sverige och den svenska sjukvården eftersom att jag tänkte/trodde den skulle vara bättre. Nu i efterhand vet jag att sjukvården egentligen inte har allt för stor betydelse, det är insatsningen som man själv gör som verkligen har betydelse. Hur som helst flyttade jag till Norge, nära Svenska gränsen, där ag bodde med en av mina vänner och jobbade på att annat hotell.

Efter en tid i Norge sa jag till mig själv att min sjukdom har tagit över mitt liv. Som mamma brukar säga "Du ska styra din diabetes, diabetesen ska inte styra ditt liv", och det stämmer så väl, man ska leva livet som man vill och inte låta någonting annat styra de, ibland måste man inse det själv bara. Så då tog jag min lön och köpte mig en resa till Australien på ett tre månaders turistvisum. Skulle bo med en vän som jag jobbade med på hotellet i England, dessutom fick jag i samma veva reda på att min mormors syster bor där. Så givetvis ringde jag henne och hennes tre barn med familjer.

Med insulin, sprutor, nålar, testmaskin och teststickor för tre månader och lite till så landade jag sen i Australien och Mackay på Valentines Day 2006. Kan glatt berätta att kroppen och behovet av insulin minskar drastiskt (i min kropp), så det var enklare att sköta diabetesen under min tid i Australien. Efter Australien flyttade jag ihop med några vänner, också från hotellet, i Brighton.

En vacker dag i Brighton kände jag för att gå till ett nytt fik, ta mig en kopp kaffe och läsa en gratis tidning. Sittandes i fönstret fick jag syn på en artikel om ett seminarium om blodsocker och hur de påverkar ens personlighet och beetende. WOW... blodsockret.... klart jag vill veta varför jag blir påverkad av de! Oturligt nog så hade skolan inga platser kvar, men vid detta laget hade jag redan fallit för skolan och deras kurser. Så det är alltså den kursen som jag studerar idag.

Ja.... så började mitt liv som diabetiker, och studerande!

Kram Kram från Välbefinnaren