Idag har jag på min pluggdag läst mer om alla mineraler som finns och givetvis är det alltid något ämne som intresserar mig mer än andra och just denna dag var det dom mineraler som påverkar blodsockret i kroppen. Jag skriver om dom olika vitaminerna och mineralerna en i taget så att det blir lite stuktur i artikeln.
Vanadin är en micromineral som har möjligheten att efterlikna insulinet i kroppen. Så vanadin kan alltså kontrollera blodsockret på samma sätt som insulin gör. Tyvärr behövs väldigt höga nivåer av mineralen för att den ska kunna göra stor nytta, högre nivåer än det som kan förvaras i kroppen krävs. Debatter och forskning hålls kring om det skulle vara skadligt om man åt så pass höga nivåer av vanadin, så detta är alltså ingenting som rekommenderas (ännu). Denna effekt har bara setts hos diabetiker och inte hos icke-diabetiker.
Krom tillsammans med vitamin B3 (niacin), aminosyrorna glycin, cystein och glutamin skapar något som kallas GTF (Glucose Tolerance Factor), som också är involverat i blodsocker nivån i kroppen.
Dessa ämnen tillsammans är vitala i kolhydrats metabolismen genom att öka och stödja insulinets funktion i kroppen. När sockerarterna väl är i cellen kan ATP-energi skapas. GTF binder sig till receptorerna för insulin vilket gör att insulinet blir mer mottagligt på utsidan av cellen. Man är inte helt säker på om dessa ämnen var för sig förbättrar insulinets funktion, eller om det är blandningen/molekylen av dessa tillsammans som gör arbetet. Men man vet att när dom alla finns i dieten tillsammans så absorberas dom bättre, än om man äter dom var för sig.
Niacin är en del av två viktiga enzymer som är betydelsefulla för cirka 50 olika reaktioner i kroppen, men en som påverkar blodsockret är en process som heter glykolys. Det är processen som har med nedbrytningen/delningen av glykos till två pyruvat att göra, vilket skapar/avger energi i kroppen.
Glutamin har den effekten på kroppen att det minskar suget av socker och kolhydrater (även alkohol), vilket har en positiv verkan på blodsockret. Glycin ökar förvaringen/lagringen av glykos i form av glykogen i levern, då blodsocker nivån är hög på glykos.
Man tror att nickel har förmågan att aktivera enzymer som behövs för nedbrytningen och användningen av glykos/sockerarter. Den mesta forkningen kring nickel är utförd på djur och man är därför osäker på hur ämnet skulle reagera på människan när det gäller nedbrytningen.
Vitamin B1's (Thiamin) nyckelroll är vid produktionen av energy i cellerna, huvudsakligen med kolhydrater (inte så mycket protein och fett). Det hjälper också till med omvandlingen av glykos till fett för att det ska kunna lagras i kroppen för senare tillfälle när energi behövs. Glykos kan också förvaras i levern i form av glykogen, men denna process är vitamin B1 inte involverad i.
Vitamin B2 (Riboflavin) är byggstenar av två viktiga enzymer som behövs för att transportera väte till cellerna, där det behövs för att cellerna ska kunna skapa ATP-molekyler (energy).
Forskare tror att biotin minskar blodsocker halterna i diabetiker, men mer forskning krävs.
Vitamin D kontrollerar blodsocker nivån i blodet, tillsammans med fosfor, genom att transportera det till levern där det kan lagras i form av glykogen, för senare bruk. Om vitamin D saknas kan fosfor inte själv transportera glykosen till levern och blodsocker nivån kan stiga. Man tror också att denna vitamin stödjer insulinet så att det kan utföra sin uppgift så effektivt som möjligt.
En studie kring vitamin E har visat att höga doser minskar blodsocker nivån, troligtvis genom öka aktiviteten av insulin.
Bloggadress: http://www.fianathome.blogspot.com