Välbefinnaren

Tänk på att du behöver konsultera en läkare inför en kostförändring, speciellt om du har någon sjukdom, mina blogginlägg är till för inspiration och inte personlig rådgivning.

Har du ortorexi?

Kategori: -Skadligheter

Hej Hej, 
 
Jag vet inte om man ska kalla detta en sjukdom eller ett tillstånd, men det handlar om att man är överdriven i sitt sätt att leva gällande sin hälsa. Det är en typ av ätstörning. Man är alltså överdrivet hälsosam och kan få ångest om man avviker från det som man vet/tror är det nyttigaste och hälsosammaste för oss. Man kan träna överdrivet mycket, kontrollera & väga varje typ av föda man stoppar i sig så att det blir mer extremt än vanligt eller man kan få ångest för att man tycker att man ätit något onyttigt eller om man inte tog i tillräckligt hårt under träningen.
 
Detta är ett mycket allvarligt problem som man själv måste fundera på, med öppna ögan. Är jag verkligen hälsosam, vad är min syn på mat & träning, hur mår jag om jag är onyttig en dag eller under en måltid och hur ser jag på andra människor som inte lever samma livsstil som jag? Det är frågor man kan begöva ställa sig själv. Hittade ett test på internet här som man kan göra för att få en ledtråd på om man kanske lider av ortorexi eller inte.
 
OK, när jag tittar på mig själv. Hmm.... jag är urdålig på att träna, förutom yoga. Men jag har verkligen aldrig fastnat för någon sport eller att sporta, men köpte ett gymkort en gång och gick till gymet för att cyckla 5 ggr. Jag försöker givetvis äta så nyttigt som möjligt, men så blir det givetvis inte alltid. Ibland äter jag och kärleken take-away kebab rulle, för att vi är sugna på det! Ibland blandar jag protein och kolhydrater även om det är inte är bästa upplägget för mig och min mage, men det är för att vissa saker helt enkelt ska ätas tillsammans, som köttbullar och potatismos till exempel. Mums! Min GREJ som jag känner nu att jag aldrig kommer sluta med är chips, men jag mår bra för det. Ingen ångest! Sen är det det här med diabetes och kostråden för en diabetiker, dom följer jag ju inte direkt till punkt och prickar. OM det påverkar blodsocker nivån mycket eller om resultatet är dåligt vid ett läkarbesök, då blir jag super ledsen och arg på mig själv för att jag inte kan handskas med de.
Visserligen vill jag ju följa mina egna råd här på bloggen, för att VET ju vad som är bra för många. Så ibland när jag inte följer mina egna råd blir jag ledsen på mig själv. Men hur går citatet "Man lär som man lever" och det kan vara svårt att lära andra om man själv inte lever efter tips och råd man ger. Men som sagt, jag är ju inte extrem. Och det är ett val alla människor själva får ta. Då är frågan ortorexi, är det något människan väljer eller har det blivit ett tvångsbeteende?
 
Hur är din syn på kost, träning, hälsa och ämnet ortorexi?

Kommentarer

  • M säger:

    Just det här har vi pratat mycket om på studion. Jag jobbar ju som dansinstruktör och vissa elever håller jag lite extra uppsikt över. Vi har till och med behövt sätta en begränsning på hur många gånger i veckan man får komma och träna hos oss eftersom vi hade så många elever som övertränade och sedan skadade sig.

    Pole Dance är ju en ganska extrem sport där man använder mycket styrka i armar, axlar, mage och rygg och är man då inte noga med att lägga in vilodagar emellan skadar man sig. Dessvärre är det svårt att förmedla det till eleverna, eftersom alla tror att de är oövervinnerliga och gärna blir "beroende" för att de tycker att det är så otroligt kul.

    Svar: Intressant att få höra ett riktigt exempel, IRL. Jag kan absolut tänka mig att det kan bli så. Vad säger eleverna när man "ifrågasätter", säger ni att det har gått "över gränsen" eller säger ni att man får träna max x antal timmar/vecka? Ser dom det som om dom kan ha eventuella problem, ser eleverna det som för mycket?
    Du som har fått ont i kroppen efter mycket jobb (arbetsskada), hur många timmar i veckan har du varit på stången?
    Sabine J Ö

    2012-11-02 | 22:57:52
    Bloggadress: http://amadangel.blogg.se
  • M säger:

    Numera accepterar bara eleverna att de får träna max 5 gånger i veckan, eftersom det står i deras medlemsavtal när de blir medlemmar hos oss. Men när vi införde det gick vi från att eleverna hade fått träna hur mycket de ville till max 5 gånger i veckan. Då var det en del som tyckte att det var alldeles för lite. Men efter att ha försökt förklara för dem att det var för deras egen skull för att minimera risken för överträning förstod de flesta det.. även om det såklart var någon enstaka som tyckte att vi minsann inte hade med det att göra. Men vi är ganska noga med att prata med de nya eleverna om vikten med att träna max varannan dag och gärna kombinera pole dance med annan träning vi erbjuder, t.ex. yoga och stretchklasser.

    Eftersom det här är mitt enda jobb och har varit en bra stund nu har jag legat på ett genomsnitt på mellan 6-12 klasser i veckan där varje klass är 75 min. Och det är alltför mycket! Det är ju därför jag har sådana problem nu. Även om jag inte gör ens hälften av det som eleverna gör sliter det ändå på kroppen. Samma muskelgrupper används varje dag och blir till slut skadade för att de aldrig får vila. Så det är definitivt ingenting jag rekommenderar någon. Det finns dock de som klarar av det, som har långt många fler klasser än mig i veckan. Men då har man ju kommit upp på en nivå som kan jämföras med elitidrottare, och det går ju inte helt att jämföra med oss vanliga människor. Jag hade t.ex. en workshop med Jenyne Butterfly (en av världens bästa pole dancare) som berättade att hon i genomsnitt tränar 8 timmar om dagen.. Men det är som sagt på en liten annan nivå.

    Svar: Men när och var går gränsen för elite idrottare som Jenyne Butterfly och vanliga människor. Varför lev inte du som Butterfly och kunde träna 8 timmar per dag.... det kan kännas lite fuskigt att dom inte får några arbetsskador men att du får det. Skulle du kunna gå ner på 50% jobb som instruktör och sen gör något annat jobb resten av tiden, hade du velat göra det? Får man fråga på vilket sätt du skadat kroppen?
    Det är ju bra att dom (flesta) förstod till slut anledningen till att ni har gränser.

    Kram kram
    Sabine J Ö

    2012-11-03 | 22:44:09
    Bloggadress: http://amadangel.blogg.se
  • M säger:

    Hej igen. Förlåt för sent svar, men jag får av någon anledning inget meddelande när du svarat mig. Får det på alla andra bloggar när jag signerar som inloggad, men inte här. Konstigt. Sak samma.

    Jag har pratat med min naprapat om just detta. Varför får jag så ont och varför blir jag så skadad när andra klarar av hårdare belastning än mig? Och det han har sagt är att min kropp responderar snabbt på behandlingen. Det innebär såklart att den responderar lika snabbt på belastning. Min kropp är helt enkelt bara mer känslig än andra människors kroppar. Dumt nog. Men så är det.

    Skadorna jag dragit på mig genom åren är att jag dragit av mig båda hamstringmusklerna när jag varit fast besluten om att komma ut i spagaten. Det ena benet är helt bra nu, medans jag fortfarande sliter med det andra, mer än två år senare. Jag har haft inflammation i båda handlederna och underarmarna. Så pass mycket att jag inte kunde använda händer ens till att borsta håret eftersom jag inte klarade av att lyfta hårborsten. Sedan har vi mina höfter, som antagligen blivit överbelastade någonstans på vägen. Jag vet inte exakt hur eller när, men varje gång jag försöker stretcha insida lår låser sig mina höfter. Och naprapaten säger att det nu gått så långt att det inte längre är muskulärt utan att det sitter i ligamenten. Men det jag sliter med mest just nu är ryggen. Jag har ont i ryggen mer eller mindre hela tiden, något som antagligen beror på att kroppen inte klarar av att bygga upp musklerna igen efter träningen då jag har för många klasser än vad som är bra för just min kropp.

    Hade jag bara lyssnat på kroppen från början och tagit det lugnare hade jag antagligen inte varit i den situationen jag är i idag, men jag har hela tiden tänkt att "det går nog över av sig själv". Det har det inte gjort. Jag har sedan en ganska hög smärttröskel vilket gör att jag klarat av att hålla klasser trots att jag haft ont. Något som absolut inte är bra. Därför är jag extremt nog med att förklara för mina elever att de måste söka hjälp direkt om de har ont någonstans. Inte att ignorera det och träna ändå, för då kommer de hamna där jag är idag.

    Känner att det blev väldigt negativ det här. Inte helt bra. Jag har lärt mig otroligt mycket på vägen och min kunskap om mina egna skador tror jag gör mig till en bättre instruktör. Och det är ju bra.. =]

    Svar: På ett sätt kanske det är bra att din kropp är mer känslig. På så sätt får du varningssignalerna innan det är för sent. Men då behöver man ju lyssna på kroppen, som du sa att du inte gjort tidigare. Men du kan ju göra det nu när du är mer medveten om att man inte ska säga "Det går nog över av sig själv". =) Jobbigt med så många skador på kroppen, men det är ju i alla fall tur att några av dom kan läkas hyfsat bra i alla fall. Men vad är planen för resten av kroppen, som inte har läkts ännu? Den smärtan måste vara super jobbig att bära runt på hela tiden. Säger naprapaten att det kommer bli bra med alla delar?? Du jobbade kvar som instruktör till december, men gör du övningar nu ändå? Nej du är inte negativ, det är en del av livet som du delar med dig av. =)
    Sabine J Ö

    2012-11-13 | 14:47:28
    Bloggadress: http://amadangel.blogg.se
  • M säger:

    Det enda jag har fått höra från naprapaten är att jag behöver vila. Sedan får vi se. Jag har frågat om jag kommer att bli helt bra igen, och han säger att han tror det. Men det måste ske en förändring i mitt liv för att det ska kunna hända något. Så den förändringen blir ju att sluta som instruktör.

    Så som det ser ut nu tränar jag ingenting, förutom när jag är på jobbet. Och där gör jag så lite jag bara kan. Eleverna sköter sig mycket själva och jag förklarar hur de ska göra verbalt istället för att visa hundra gånger. Så det går bra.. =]

    Svar: Men det är ju bra nyheter att han tror att du kommer bli helt bra. Det är väldigt viktigt att man lyssnar på kroppen och det är bra att du tagit det beslutet och steget nu. Bra att du inte behöver göra så mycket på jobbet utan kan prata mest. Så att du inte sliter ut dig mer. Funderar på.... kan du träna på andra sätt? Jag menar, det är kan ju vara upprepande rörelser som kan ha skapat problemen så kan du träna på andra sätt? Kram kram
    Sabine J Ö

    2012-11-16 | 11:21:36
    Bloggadress: http://amadangel.blogg.se
  • M säger:

    Naprapaten säger att jag kan träna annat, men inte på det sättet jag gjort nu. Inte så intensivt. Men jag tror att jag ska ta en ordentlig paus och inte träna så mycket alls. Jag var på ett yogapass och insåg att varje position gjorde ont. Och när till och med yoga gör ont, då behöver man vila..

    Svar: Vissa människor tror att yoga inte är så ansträngande, men det är det. Låter som om du tagit ett bra beslut att låta bli att träna över huvudtaget. Man kan ju promenera för att få röra på sig i alla fall. Eller gör det kanske också ont? Kram
    Sabine J Ö

    2012-11-18 | 15:46:32
    Bloggadress: http://amadangel.blogg.se
  • M säger:

    Nej då. Promenera ska allt gå bra. Så det får jag väl se till att börja göra här i vår.. =]

    Svar: Hoppas allt blir bättre när du slutat på jobbet.... så får du fortsätta promenera så att du får lite motion i alla fall. =)
    Sabine J Ö

    2012-11-18 | 20:59:10
    Bloggadress: http://amadangel.blogg.se
Kommentera inlägget här: